© KONSTNÄR STANLEY HELIN | 2008

KONSTNÄR STANLEY HELIN

Stanley Helin ser sin konst som ett obändligt framväxande liv

med symboler och fragment som förvandlas till flykt mot kosmiska rymder.


Det finns en monumentalitet med metafysiska anslag på

gränsen till det abstrakta i hans konst.


Stanley Helin finns representerad på bl.a Göteborgs Konstmuseum,

Statens Konstråd och hos ett stort antal landsting och kulturnämnder.



Läs vad kulturjournalisten Neta Norrmo skriver om Stanley:

Livet är ett mirakel, att det lilla och lätta kan få växa och slå rot, kan få växa utan att omedelbart krossas av förstelningens eller storhetens tyngd. Det börjar med rörelsen, säger Stanley Helin själv om sitt målande och visar med händerna penselnseruptionens kraftväg nerifrån och upp. Först efter det lägger sig landskapet.


Precis så som vi kan föreställa oss livets födelse.


I bilderna finns alltid lättheten närvarande. Kanske tillvarons outhärdliga lätthet för att citera Kundera. Det är flykten i maskrosens frö alltid avtecknas och det är nog ingen slump att Helin håller galleri i trädgården för det framrusande tågets passagerare.

Fem stora verk står strategiskt placerade för de förbiflygande, publiken är i rörelse men erkänns kanske just därför.


Berget har också kraft. Grunden som vi alla står på pulserar hos Helin, alltid närvarande, i bakgrunden glödande. Det är någons slags gemensam bas, ett ursprung, något som ej låter sig rubbas men ändå inte är dött. Vibrerande av kraft men också konserverande, tillbakahållande. Denna urkraft låter sig inte rubbas. Ibland är det urhavet i

stället och färgskalan är blårön. Fragment frän alla tidsåldrar avtecknar sig i bilderna.

Som om de ristats i sten eller blåser förbi knappt skönjbara.


De lätta fåglarna har lyfts med vindens hjälp ur stenen. De blånar ju högre och lättare de flyger. De avlägsnar  sig från den röda pulsen där nedanför. Den varma magman, eldens kärna. Maskrosen kommer att leva vidare, fröet kommer att slå rot även i karga monolitiska landskapet Det stora utesluter inte det lilla, det ordnade inte det oordnade.

Dynamiska motkrafter.



Neta Norrmo / Kulturjournalist / SVT Göteborg


Forto: Anna Rehnberg